Söndagen startade med Katie Pruitt, singer/songwriter född och uppvuxen utanför Atlanta, Georgia men numera baserad i Nashville. Hon har bara ett enda album ute hittills, Expectations från 2019, och detta var hennes första Skandinavien-turné.
Katie spelade i femtio minuter och hade en del fina texter, särskilt de där hon skildrade hur det kunde vara att komma ut som lesbisk i sydstaterna. En fin kärlekstext till flickvännen fick vi också. Men hon hade inget större gitarrspel och därför blev det lite enahanda. Ett lyft var när fransmannen Theo Lawrence kom in på en duett.
Theo Lawrence hade även en egen speltid solo. Det var en stark konsert i all enkelhet med många bra egna låtar och en del väl valda covers som Long Black Veil, Han är uppväxt i Bordeaux, men har via sin kanadensiska moder vistats i Kanada om somrarna. Nu fyllda 26 år har han blivit en väldigt säker scenpersonlighet med ett ypperligt gitarrspel.
Kassi Valazza kommer från Arizona, men är bosatt i den livaktiga staden Portland, Oregon sedan länge. Nu på första Europaturnén med ett mycket säkert band bakom sig. Med gitarristen Taylor Kingman, som även hade fått hoppa in och spela ett eget set tidigare på eftermiddagen som ersättare till engelska The Heavy Heavy som fått passproblem.
Det var ett verkligt fokuserat set de bjöd på. Americana med en hel del gitarrspel från Kingman och med snyggt spel av rutinerad keyboardist, trummis och basist. Kassi själv på akustisk gitarr. Det var emellanåt lite pshcydelica-musik genom keyboardistens spel.
Mest egna låtar med ofta melankoliska texter, många i medium-tempo och sjungna med stor känsla och klar röst. Men en låt hon gjorde lite avskalat var skriven av hennes favorit i singer/songwriter-genren Michael Hurley. Denne nu drygt 80-årige folksångaren hade vistats en del i Portland och Kassi hade lärt känna honom. Hon har ännu bara ett album ute Dear Dad Days från 2019. Egna Verde River var kvällens bästa låt.
Whitney Rose har vi kunnat följa under flera år i Sverige. Jag har sett henne på Pustervik i Göteborg 2017, 2018 och senast i augusti 2019. Ursprungligen från Kanada har hon nu sedan sist hon turnerande här efter många år i Nashville flyttat till Austin. Hon hade också nya musiker och inte vilka som helst heller.
Gitarristen Noel McKay har egen karriär och rytmsektionen bestod av det äkta paret och väldigt meriterade Lisa Pankratz på trummor och Brad Fordham på bas. Dessa som kallade sig The Guilty Ones när de kompade Dave Alvin och Jimmie Dale Gilmore på en Sverigeturné i oktober 2019.
Det var en fin konsert med countryrock och även lite soulkänsla i covern av Lesley Gores klassiker You Don´t Own Me. Fina covers också av the Everly Brothers-hiten When Will I Be Loved och Tom Pettys Walls. Egna låtar som Wake Me Up In Wyoming, Arizona och My Boots stack ut. Noel McKay sjöng även sin egna låt Open All Night.
Jesper Lindell Band blev sista akt ut denna ljumma söndagskväll. De var förstärkta med tre blåsare Brunnsvik Horns, Dessa var med under första halvan, varefter bandet körde ensamma en halvtimme för att mot slutet åter ta in blåsarna igen.
Jesper hade tyvärr lite röstproblem efter många veckors turnerande vilket han deklarerade direkt men efter hand kom han över det och gav allt. Deras senaste album Twilight har hyllats och titellåten var en cover av en låt från The Band. De är också lite av Sveriges svar på The Band, men kanske än mer kan Jesper påminna om Van Morrison. Samma inlevelse som scenartist och i texter.
Bandets musiker är alla skickliga; Jimmy Reimers på fiol mm, brodern Anton Lindell på bas, Rasmus Fors orgel/dragspel, Carl Michael Lindvall på keyboards och Simon Wilhelmsson på trummor.
