António Zambujo räknas till en av Portugals mest nyskapande artister. Nu kom han äntligen till Sverige.
Bakgrund;
Född 1975 i Beja, Alentejo (södra Portugal). Under uppväxten upptäckte han den traditionella fadon och blev snabbt förälskad i fadoikoner som Amália Rodrigues, Alfredo Marceneiro, Maria Teresa de Noronha och João Ferreira Rosa.
Hans influenser är helt klart fadomusiken men också annan inhemska folkmusikstil, den som upprätthåller känslan av längtan och sorg i låtar som förenar musiken från södra Portugal med brasiliansk pop som Joâo Gilberto och Chico Buarque. Andra influenser António nämnt som favoriter är Chet Baker, João Gilberto och Tom Waits.
2002 släppte António sin första skiva O mesmo Fado som fick ett stort erkännande i Fadokretsar. Flera av låtarna valdes ut till stora fadosamlingar och han vann det prestigefyllda Radio Nova FM pris för bästa nya röst inom fado. 2007 vann han Amália Rodrigues-stiftelsens pris för bästa manliga fadosångare. En viktig utmärkelse för Antónios framtida karriär.
Han gav förra året ett 30-tal utsålda konserter i Portugals ledande konserthus och hans två senaste album är Rua Da Emenda (2014) och Até Pensei Que Fosse Minha (2016). Den senare är en hyllning till Chico Buarques musik med sexton av dennes kompositioner mellan åren 1967-2011 och Antonio berättade från scenen att skivan precis blivit Grammy-mominerad i USA.
Tillsammans med sin stjärnkvintett kom António till Stenhammarsalen i Göteborg fredagen 29 september. Musikerna var Ricardo Cruz på kontrabas .Bernardo Couto på portugisisk gitarr, José Miguel Conde på klarinett och Joâo Moreira på trumpet. Det var Sverigedebut och detta avr den första av två spelningar, Den andra skulle bli i Stockholms Konserthus dagen efter.
Vi fick en första del på 40 minuter och en andra på 65 minuter. Det var en förtrollad stämning bland oss cirka 200 i salongen. Ljudbilden var superb och samspelet musikerna emellan och Antoniós röst var dynamisk och förtrollande. Se låtlista nedan
.
