Denna tredje dag var det ett mindre program på eftermiddagen med fyra akter endast och en mer stillsam musik inför kanske 300 personer mestadels sittande mot de kanske 600-700 de föregående dagarna.
Först ut var singer/songwritern Vincent Neil Emerson från Texas. Han är 32 år gammal och har gett ut fyra album sedan 2015 där det senaste The Golden Crystal Kingdom kom 2023. Detta var hans första Sverigespelning.
Mest egna fina berättelser som Rich Man, See My Pony Run, Rodeo Clown och avslutande Fishin´ Hole, men han gav oss även covers av Buffy Sainte-Maries starka Cod´ine, Tim Hardins If I Were A Carpenter och Townes Van Zandts White Freight Liner Blues.
Därefter Kassi Valazza med en mer avskalad konsert än vi sett henne i tidigare här på festivalen (2022). En verkligt imponerande röst och hon har ett alldeles speciellt allvar och närvaro.
Kassi hade som vanligt med sig de rutinerade Portland-musikerna Lewi Longmire (gitarrr/lap steel /sång) och Tobias Behringer (keyboard). Det blir lite psykedeiskt sound när den senare spelar.
Bonnie Bishop har varit på Rootsy Summer Fest tidigare (2022) men då med fullt band. Nu enbart kompad av sin partner Foy Vance på gitarr. Hon alternerade med gitarr och keyboard och imponerade på alla sätt. Det är mycket soulkänsla i rösten.
Bland låtarna som var extra bra fanns Sweet Magnolia, Every Happiness Under The Sun och Keep On Moving. De två senare ur hennes senaste album The Walk, som dock är fem år gammalt redan. Fin var också Wayfaring Stranger.
Foy Vance är en nordirländsk singer/songwriter som varit med ett tag nu. Han hade en intensiv sångstil och en skatt av låtar att välja av. Han skivdebuterade 2007, men det var med albumet Joy Of Nothing från 2013 han gjorde sig bemärkt. Hans låtar Guiding Light och She Burns har varit megasuccéer digitalt.
På de tre sista låtarna i hans dryga timma kom Bonnie Bishop in. De gjorde då låtarna i Just Wanna Dance, Shed A Little Light och allra sist en lång Guiding Light.