Blues Pills kom till Pusterviks stora klubb fredagen 8 november md en publik på kanske 800 personer. Öppningsakt var Daniel Romano´ Oufit. I front Daniel Romano på sång och gitarr och med Roddy Rosetti på bas, Ian Romano på trummor och Carson McHone på sång och tamburin. De tre första kanadensare medan Carson från USA flyttat upp till sin pojkvän Daniel.
Det var fullt ös från start med röjig powerrock. Det blev aldrig någon temposänkning tyvärr. Daniel viftade likt Pete Townshend i The Who och var skicklig på gitarr som vanligt. Men det blev bara för mycket av samma stil när de likt Ramones bara lät låtarna gå i ett i 35 minuter. Carson sjöng en låt utan att egentligen höras i mixen fullt. Hon passar inte in här alls. Minns henne med eget band i skön americana-stil från en konsert i Falkenberg 2019.
Nej detta var inte kul med denna mixen, okänsligt trummande och för hög bas. Jag vet att det fanns andra publiken som blev knockade av hur tighta de var. Men nog verkade många med mig känna sig överkörda. Såg ju detta band så sent som i augusti förra året. Då var även Julianna Riolino med på gitarr och det var mer nyanserat.
Blues Pills tog också full fart från start. Sångerskan Elin Larsson for runt som en virvelvind. I bandet nu Zack Anderson på gitarr, André Kvarnström på trummor och Kristoffer Schander på bas
Det är ganska ordinär rock men med en karismatisk sångerska dock. Det finns alldeles för lite av bluesstilen de väl hade lite mer i början av karriären. Bara egna låtar vad jag hörde där de startade med titellåten från deras färska album Birthday, följt av Don’t You Love It ,Bad Choices och Top Of The Sky vilka ligger i den ordningen på albumet. De sänkte tempot med låten California, men det blev tröttsamt vilket gjorde att jag av upp efter 45 minuter.
