Marianne Faithfull avliden i London idag torsdag 30 januari i en ålder av 78 år. Hon föddes den 29 december 1946 i Hampstead, London. Hon upptäcktes av The Rolling Stones manager Andrew Loog Oldham och slog igenom direkt med den av Jagger-Richards skrivna As Tears Go By hösten 1964. Den följdes upp med ytterligare två Top 10 hits i England ; Come And Stay With Me och This Little Bird. i april 1965 gav Decca ut två album med henne; självbetitlade Marianne Faithfull och Come My Way. Redan i december samma år kom ett tredje Come Go Away From My World.
Hennes privatliv har som vi alla vet inte varit helt problemfritt. Mest rubriker fick hon förstås åren 1966-1970 då hon var i en relation med Mick Jagger. Särskilt svårt hade hon det sedan under 70-talet men hon kom med en oväntad comeback i stor stil med ett modernt sound på albumet Broken English 1979.
Efter den succén kom en rad fina album på Island Records som Dangerous Acquaintances (1981), A Child’s Adventure (1983), Strange Weather (1987) och Blazing Away (1990). På den senare gör hon nya versioner av sina mest kända låtar och dess producent Hal Willner (1956-2020) samarbetade hon framgångsrikt med vid flera tillfällen.
Hon turnerade och gav ut skivor regelbundet fram till 2021 trots vacklande hälsa. Hon skrev också mycket av sitt låtmaterial genom åren. De sista två studioalbumen kom på etiketten Panta Rei. Först Negative Capability (2018) där hon skrev merparten av låtarna ihop med Ed Harcourt som också sjunger med henne. Warren Ellis och Nick Cave medverkar flitigt på detta album.
På She Walks In Beauty (2021) hade hon återigen samarbete med Warren Ellis och Nick Cave där den senare spelar piano på flertalet låtar. Här var det texter av Lord Byron, Keats, Shelley och Wordsworth med flera brittiska poeter. Brian Eno medverkar på synt på denna.
Så Marianne var verkligen en sångerska som långt upp i åren hade en högintressant karriär. En kultfigur som även höll sig relevant i nutid och som hade många beundrare i musikvärlden. Förutom tidigare nämnda samarbetade hon på senare decennier med bl.a. PJ Harvey, Jarvis Cocker och Billy Corgan.
Jag såg henne själv första gången på Skeppsholmen i Stockholm 2012 och sedan på Lorensbergsteatern 11 november 2015. Hennes allra sista konsert var i Paris i november 2016.
Missade däremot hennes spelning på Kåren i Göteborg i november 1999, liksom den i Vara Konserthus 12 november 2011. Vet att hon också kom till KB i Malmö åren 1996 och 2002. Bland Stockholmsspelningar ytterligare finns sex kvällar i rad på klubben Ritz 1982 (det var världspremiär på en turné och det var hennes första livespelningar på femton år) samt på Gino 1996 och Berns 2007 och 2010.
Hennes självbiografi från 2007 Memories, dreams and reflections kom på svenska på förlag Bakhåll 2012.
