Journalisten Ingmar Glanzelius rapporteras avliden. Han föddes i Göteborg 1927 och var tidigt inne på jazzmusiken. Han spelade altsaxofon i unga år och fick spela med många av de bästa svenska musikerna och t.o.m med Stan Getz på 50-talet. Men det var som jazzjournalist han kom att bli känd. Otaliga är de artiklar jag läst av honom i Orkesterjournalen och Estrad från slutet av 50-talet och framåt. Han nådde särskilt många läsare under sin långa tid som skribent och recensent på Dagens Nyheters kulturredaktion där han medverkade från 1972 fram till 2004.
Till Göteborgsskivbolaget Megafons skivor skrev Ingmar baksidestexter. Till bl.a flera av Jan Johansons album där Jazz på svenska spreds mer än någon jazzskiva någonsin och den lär ha sålt långt över 100 000 ex genom åren. Visst är det är helt underbart att idag läsa Ingmars texter i dessa sammanhang.
Det var inte alltid lätt att hänga med i svängarna i Ingmars texter. Han skrev på ett jazzigt improviserat sätt, men fick mig alltid intresserad. Ofta kom han i polemik med meningsmotståndare i jazztidningarna. Det var heta inlägg där Ingmar i princip aldrig gav efter för någon. Oerhört underhållande att läsa.
Det var dock långt ifrån bara om jazzmusik Ingmar skrev. Han skrev även om annan musik och även krönikor i andra ämnen och gav sig även på att skriva dramatik för Göteborgs Stadsteater och Tv-teatern.
En stor stilist och en Göteborgsprofil har nu lämnat oss vid 93 års ålder. Det var fint att en del av hans bästa texter kom ut i samlad form 1995 under titeln Sjätte sinnet är ditt. Redan 1968 hade hans första texter samlats i boken Jazz bland annat.
Här är en typisk Glanzelius-text skriven efter att hans vän Stan Getz avlidit 1991.
Här är ytterligare en lysande Glanzelius-text på en skiva. En Megafon-EP med Sonya Hedenbratt. Läs och njut.
Lyssnade idag på det senaste avsnittet av Popnördspodden. Det kommer nytt avsnitt var tredje vecka.
https://popnerdspodden.podbean.com/e/ep-81-svensk-70-talspop-del-2/
Denna gång hade Ulf Henningsson och Åke Eriksson tema svensk rock och pop från året 1970. Udda grejer och extra kul var att höra några låtar från ett band som hette Sacrifice, bildat av Bengan Blomgren och Kjell Jansson efter Gin House Blues. En trio där även Christer Öhman var med på sång och trummor. De kom aldrig ge ut någon skiva vilket var synd men ca 22 minuter in i programmet kommer två smakprov från dem.