David Johansen fick jag träffa i december 1984 när han och hans keyboardist mm. Joe Delia kom till Stockholm för press inför en Sverigeturné i februari 1985. Jag hade förstås gillat New York Dolls men framförallt var jag imponerad av de soloplattor han gett ut på CBS-ägda Blue Sky Records åren 1978-82. Den sista av dem Live It Up fångade hans karisma som liveartist. Nu var han aktuell med albumet Sweet Revenge för etiketten Passport.
Det var en härlig träff på ett hotell. En avslappnad Johansen som föst låg på en soffa. Han höll på läsa Errol Flynns memoarer och pratade först om den lite. Sedan kom min intervju som du kan läsa nedan. Den publicerades i flera tidningar. Bl. a i musiktidningen Ritz och den här versionen kom i Byggnadsarbetaren i januari 1985.
Davids första Sverigespelning hade skett på Gröna Lund 7 juni 1983. Den turne´ som kom 1985 började på Olympen i Lund 8 februari, kom till Kåren i Göteborg 10 februari och sedan två kvällar på Draken i Stockholm den 12e och 13 februari. Jag var på den senare och det var en rockshow av klass. Han hade fullt band och var lika stark live som jag väntat mig,.
På min första USA-resa hösten 1985 kom jag till New York. Här fick jag uppleva David i sin nya roll som Buster Poindexter. På lilla rockklubben Tramps kompad av ett band med Joe Delia på keyboards, Tony Machine på trummor, Soozie Tyrell på violin och sång och Patti Scialfa på sång. Makalöst kul. Det var den 6 september och veckan efter var jag på Tramps igen för att se Elliott Murphy. Då satt David i foajén och när han såg mig hälsade han på mig och mindes vår träff i Stockholm. Något längre snack blev det inte tyvärr.
Buster Poindexter And His Banshees Of Blue var ett större band han turnerade med senare. Dessa såg jag först på Melody i Stockholm 1988 och sedan på en lite mindre scen på Yaki Da i Göteborg 1989. Enormt bra.
Sedan fick jag uppleva David i toppform som ren rockare ihop med bl. a Sylvain Sylvain på Sticky Fingers i New York Dolls 2010.