The Mavericks kom äntligen i Göteborg denna sista augustidag. Efterlängtat eftersom de vid tidigare Sverigebesök bara varit i Stockholm (1996 och 1998) och i Furuviksparken i Gävle (2002).Nu hade de spelat på Amager Bio i Köpenhamn och på Berns i Stockholm dagarna innan.
Till Pustervik kom åtta man med ledaren Raul Malo i spetsen. Kvar från 90-talet bara trummisen Paul Deakin. Men keyboardisten Jerry Dale McFadden har varit med dem på turnéer i närmare 30 år. Gitarristen Eddie Perez t.v. om Raul måste nämnas. Accordion (den smittande glade unge Percy Cardona), trumpet och saxofon var flitigt igång. Liksom en stadig basist.
The Mavericks är ett utpräglat bra liveband. Tyngre än på skiva. Vi fick alla de låtar vi förväntade oss i en salig blandning av rock, tex-mex, latino, ballader och i viss mån country. De har ju placerats i countryfacket genom åren men de är mer i stil med Los Lobos.
De kallar denna turn´en En Español World Tour. Vi fick tre låtar ur nya albumet på spanska och de fungerade bra som kontrast. Nu hade Raul bytt till akustisk gitarr och strax efter dessa kom de tre lugnare låtarna i Moon-sviten. Först gamla örhänget Blue Moon som ger tankarna till Chris Isaaks sound, därefter Amsterdam Moon och sist Neil Young-covern Harvest Moon. Sista delen av konserten var det fram med elgitarren igen för Raul med flera dueller ihop med Eddie Perez.
Nu skruvade de upp farten. Störst respons förstås för hitlåtarna Dance The Night Away och den givna avslutande All You Ever Do Is Bring Me Down. Denna drog de ut länge liksom de hade gjort på öppningslåten Back In Your Arms Again. Det hela blev ett enda stort lyckopiller för oss fans. Nära två timmars musikfest gav de oss.
- Back In Your Arms Again
- All Night Long / Let The Sun Shine In
- There Goes My Heart
- What A Crying Shame
- Stories We Could Tell
- Summertime (When I’m With You) / A Message To You, Rudy
- La Sitiera
- Recuerdos
- Por Ti (Yo Quiero Ser)
- Pardon Me /Give Peace A Chance
- Blue Moon
- Amsterdam Moon
- Harvest Moon
- Fall Apart
- Come Unto Me
- As Long As There’s Loving Tonight
- Dance The Night Away
- Rolling Along
- All Night Long
- All You Ever Do Is Bring Me Down
Support var en bluessoultrio ledd av blott 19-årige gitarristen och sångaren McKinley James. På trummor fanns hans far Jason Smay (spelat med Los Straitjackets och J.D. McPherson bl.a) och på hammondorgel Austin John. McKinley växte upp i Webster, New York, nära Rochester men sedan fem år tillbaka är han och fadern bosatta i Nashville.
McKinley var redan en säker scenartist och han kommer bli ett stort namn. Styv gitarrist redan och inte minst en stark sångröst. Kunde påminna om Joe Bonamassa en del. Egna låtar men också någon cover som fina Blues With A Feeling. Finfina fyrtio minuter. Han hade under fjolåret gett ut sin första skiva, en sex-spårs EP Still Standing By som är producerad av Dan Auerbach från the Black Keys i dennes Easy Eye Sound-studio i Nashville.
