Amerikanska bandet The Magnetic Fields bildades i Boston sent 80-tal. De flyttade snart till New York City och albumdebuterade 1991. Nu är de på Europa-turné under 2023 – en fortsättning på deras retrospektiva turné med låtar från bandets långa karriär. Sverigepremiären blev på Pusterviks stora scen denna torsdag 16 november. De kom från Rockefeller i Oslo dagen innan och skulle sedan till Nalen i Stockholm på fredagen.
Två gånger tidigare har de spelat i Göteborg. På Lorensbergsteatern 2008 och i Annedalskyrkan under Way Out West 2012. Men detta var första gången för min del.
Gruppens ledare är sångaren, gitarristen och låtskrivaren Stephin Merritt och han hade med sig Shirley Simms (sång/ukulele), Sam Davol (cello), Anthony Kaczynski (gitarr/sång) och Chris Ewen (keyboards), Den senare ingår även i Merritts sidoband Future Bible Heroes .
Ikväll saknades viktiga sångerskan, keyboardisten mm. Claudia Gonson, som varit som en högra hand för Merritt från starten och tills helt nyligen. Shirley Simms har varit med sedan 2008.
Hittills har Stephin Merritt skrivit och spelat in tolv album med The Magnetic Fields, där mästerverket trippelalbumet 69 Love Songs från 1999 räknas som ett album. Det finns också en box 50 Song Memoir från 2017, där varje låt representerar ett år av låtskrivarens liv. Fram till 2004 gavs skivorna ut på indiebolaget Merge Records, men från 2008 har de kommit på Warners underetikett Nonesuch.
Bandets musikstil var varierad men inte svårtillgänglig på något sätt. Raka enkla melodier i grunden. De kombinerar akustiska nummer med elektroniska, saknar trummis men har en del förinspelade trum- och syntljud mm. Merritts texter är underfundiga och smått unika i sig och han har en enorm basröst som kan jämföras med Johnny Cash.
Det existerar ingen scenshow här inte. De sitter stilla och Merritts mellansnack består av några enstaka presentationer till ett par låtar där de flesta är korta, ca 3 minuter långa. Låtskatten i sig räddar kvällen och han har verkligen många toppnummer att välja på. Många från 69 Songs. Den mycket lyhörda och stora publiken hänger med och sjunger allsång i låtar som The Book Of Love och Papa Was A Rodeo.
Merritt sjunger på kanske två tredjedelar medan Shirley tar solosång i kanske 5-6 låtar och Anthony sjunger med den äran solo i en låt.
Låtlista som var den exakt samma som i Oslo dagen innan. Så det var verkligen inte plats för någon spontanitet ikväll. Men att hålla reda på alla dessa texter kräver förstås att det inte ändras allt för mycket från spelning till spelning under den här turnén.
- Castles of America
- I Don’t Believe in the Sun
- Love Goes Home to Paris in the Spring
- Kraftwerk in a Blackout
- Born on a Train
- Come Back From San Francisco
- Desert Island
- Kiss Me Like You Mean It
- Andrew in Drag
- The Flowers She Sent and the Flowers She Said She Sent
- The Day the Politicians Died
- (I Want to Join A) Biker Gang
- Candy
- Drive On, Driver
- The Book of Love
- Quick!
- ’01 Have You Seen It in the Snow?
- Smoke and Mirrors
- Papa Was a Rodeo
- All My Little Words
- The Luckiest Guy on the Lower East Side
- No One Will Ever Love You
- All the Umbrellas in London
- ’02 Be True to Your Bar
- Take Ecstasy With Me
- ’14 I Wish I Had Pictures
- A Chicken With Its Head Cut Off
- 100,000 Fireflies
- It’s Only Time
Före dem en solokonsert med unge irländaren Conchür White. Det var hans första Sverigespelning och han kom med egna låtar ur kommande album mestadels samt även en cover av Townes Van Zandts låt Lungs,. Tyvärr fick han väl ingen större kontakt med publiken. För stor scen.
