Ian Hunter föddes den 3 juni 1939 i Oswestry, Shropshire, England, Sångare, låtskrivare och musiker i Mott The Hoople och med en lång solokarriär därefter.

Ian började som musiker redan tidigt 1960-tal men det var när han i London 1969 var med att starta Mott The Hoople det började på allvar. De fick skivkontrakt med Island Records och här kom fyra album.

Framme vid mars 1972 hade de splittrats, men när de fick låten All The Young Dudes av David Bowie ombildades bandet och nu vände lyckan, Nu på CBS fick de äntligen en skivframgång. Singeln blev 3;a på Englandslistan. Nu följde ytterligare fyra fina singelhits: Honaloochie Boogie (1972), All The Way From Memphis och Roll Away The Stone (båda 1973) samt The Golden Age Of Rock´n Roll (1974). Alla skrivna av Ian Hunter.

1974 lämnade Ian Hunter gruppen. Han fortsatte sitt samarbete med Mick Ronson, vilken hade kommit med i Mott The Hoople och fanns vid hans sida när jag såg dem i den oförglömliga konserten på Scandinavium. Han fick även solokontrakt och det blev tre finfina album för Columbia (CBS) 1974-77.

Härefter blev det tre album på Chrysalis 1979-1981 med start You´re Never Alone With A Schizophrenic. Dessa tre kom alla in på Billboards albumlista. Bra låtar finns de ti mängd på Ians soloalbum men några direkta hits har han inte haft. Once Bitten Twice Shy (1975) är hans enda hit i England och Just Another Night (1979) den enda på Hot 100 i USA.

Ian flyttade till USA redan 1975 men har ofta turnerat i Europa genom åren. Vid några få tillfällen även för exklusiva Mott The Hoople-återföreningar. Han har haft flera egna band genom åren och under 2000-talet var kompbandet länge döpt till Rant Band efter det album han gav ut 2001.

Inne på sitt sjunde decennie är det helt fascinerande hur länge han känts relevant och spännande att följa. En verkligt stark liveartist som jag sett flera gånger (se längre nedan i inlägget).

Helt nyligen har han gett ut två album ihop med ett flertal namnkunniga medmusiker. DefIance-skivorna från 2023 resp. 2024 är utgivna på återbildade Sun Records-etiketten och innehåller eget material skrivet under pandemi-åren.

De Göteborgsspelningar jag sett med Ian är:

Mott The Hoople – Scandinavium 1974 (med Mick Ronson som då ersatt Ariel Bender på gitarr som i sin tur tog över från Mick Ralphs 1973)

Samt under eget namn;

1977- Konserthuset (med Overnight Angels inkl. Earl Slick på gitarr)

1992 – Heden  (All Star Festival)

2007- Sticky Fingers

2016 – Pustervik

Missat  

2005- Trädgårn

+ en spelning med Hunter/Ronson på Trädgårn

+ att han var med sitt Rant Band i Falkenberg såväl 2012 som 2014

Monica Törnell 70 år idag. Hon föddes i Trönö utanför Söderhamn 3 juni 1954. Hon vann en vistävling 1971 och upptäcktes samma år av Cornelis Vreeswijk. Det blev ett skivkontrakt med Philips och med sina första vispopalbum Ingica (1972) och Alrik (1973) etablerades hon snabbt för en större publik. Hon valdes 2022 in i Swedish Hall of Fame.

Monicas skivor därefter var mer i ren rock´n roll men på 1980-talet hon fick också succé med popalbumet Mica (1984) där låtarna Vintersaga och Heden blev succéer. Nedan några samlingsalbum.

Ihop med Lasse Holm vann hon Melodifestivalen 1986 med E’ De’ Det Här Du Kallar Kärlek. Men efter albumet Vive La Mystique (1989, ett album med svenska texter trots titeln) och barnskivan Äppelkväll (1992 med texter av Lennart Hellsing) kom ett långt uppehåll. Understanding Eye kom 2017 och blev hennes första album på 25 år.

Monica har genom åren av och till fortsatt spela live. Jag såg henne första gången på Västgöta Nation 1979 och senast i Musikens Hus i Göteborg i februari 2016. I samband med den spelningen, som hon gjorde ihop med sin son Mattias Törnell, gjorde jag en lång intervju som sedan publicerades i Minnenas Journal 2016.

Här är Swedish Hall of Fame-motiveringen 2022

svenska vemodet

”En kusttanker som stampar genom drivisen i Kvarken/

Ett träningspass på Ullevi i dis”.

Det är Ted Ström som skrivit texten till ”Vintersaga”, men det är med Monica Törnells melankoliska röst den blivit en ikonisk hörnsten i svensk populärmusik. Få sånger om Sverige berör så många så
starkt. Törnell äger en av de där rösterna som man känner igen.

När hon var 16 upptäcktes hon av Cornelis Vreeswijk 1971. Hon blev en kvinnlig stjärna i en tid med nästan idel män i vispop-fältet.

Efter det har Törnell haft toppar, men även dalar, som landar i att hon kanske ”borde” vara mer etablerad än hon är. Men det hon gjort är likväl mycket imponerande. 1986 vann Monica Melodifestivalen tillsammans med Lasse Holm i låten ”E de det här du kallar kärlek”.

Törnell har även senare varit aktiv.. Så sent som 2017 påminde hos oss lyssnare med albumet ”Understanding Eye” om som hur starkt hon kan förmedla livserfarenheter och känslor genom att ta en ton.