Den amerikanska sångerskan, låtskrivaren och skådespelaren Deborah Harry föddes med namnet Angela Trimble i Miami, men blev bortadopterad vid tre månaders ålder och växte upp i Hawthorne, New Jersey. Känd från bandet Blondie som hon var med att bilda i New York 1974. Debbie blev som frontfigur snabbt synonym med gruppnamnet. Blondie valdes in i Rock And Roll Hall of Fame 2006.
Debbie gjorde skivdebut som medlem i folkrockgruppen The Wind In The Willows. Gruppen släppte bara ett album på Capitol 1968.
Ihop med gitarristen och pojkvännen Chris Stein bildade hon 1974 i Brooklyn new vave-gruppen Blondie. Våren 1975 tillkom Clem Burke på trummor. Senare samma år blev också basisten Gary Valentine och Jimmy Destri på keyboard medlemmar. Valentine blev ersatt av Frank Infante efter gruppens första album. Infante gick över till gitarr och ny basist blev Nigel Harrison.
Blondies första album var ett självbetitlat på det mindre skivbolaget Private Stock 1976. Detta köptes upp av Chrysalis Records och släpptes på nytt.
Blondies andra album Plastic Letters kom 1977 och den innehöll deras första hitsingel i England när Denis nådde plats två våren 1978, en cover av hitlåten Denise från 1963 av Randy & the Rainbows.
Framåt tredje albumet Parallel Lines från 1978 var de ett världsnamn. Den lär ha sålts i 20 miljoner exemplar över hela världen.
Deras singellåtar gav dem fem listettor i England och fyra i USA. Heart Of Glass (1979) och Rapture (1981) skrevs av Debbie ihop med Chris Stein. The Tide Is High (1980) var en cover av reggaeartisten John Holt. Call Me som lanserades i filmen American Gigolo 1980 skrev Debbie ihop med Giorgio Moroder.
I England även listettor med Sunday Girl (1979, skriven av Chris Stein) och Atomic (1980, skriven av Debbie och Jimmy Destri). De var mycket populära i Europa. Fram till 1981 med hela tretton Top-20 hits i England. Under denna perioden blev det bara fyra Sverige-spelningar; Dad´s Dance Hall i Malmö och två kvällar på Jarlateatern i Stockholm i februari 1978. Samt på Gröna Lund i augusti 1978 (med Buzzcocks som förband). Nedan den första samlings-LPn från 1981 där man även ser avbildat stillbilder ur de för framgångarna så viktiga videorna till låtarna .
Deborah Harrys första soloalbum KooKoo kom 1981. Det kom sedan ett sista album från Blondie, The Hunter (1982) innan de upplöstes för första gången. Andra soloalbumet Rockbird släpptes 1986 där singeln French Kissin’ In The USA blev en Top 10-hit i England. Ett nytt soloalbum släpptes 1989, Def Dumb and Blonde, och 1993 kom Debravation. Hennes femte studioalbum Necessary Evil, det första på fjorton år, kom ut 2007. Nedan en samlings-Cd från 1999.
Blondie gjorde 1998 comeback i sin klassiska sättning då de började turnera i Europa. De kom med albumet No Exit 1999 , det första på 17 år, där singeln Maria skriven av Jimmy Destri blev listetta i England. De kom sedan med fyra ytterligare album och turnerade flitigt genom åren, bl.a. 2023 på Glastonbury-festivalen i England och på Coachella-festivalen i USA. Sista spelningarna gav de 2024. Till Sverige kom de för tre spelningar på Cirkus i Stockholm 1998, 2003 och 2014. De var även på Storsjöyran i Östersund 2008. Verkligen trist att jag aldrig såg dem live. Jag älskade ju verkligen alla deras singëlhits åren 1978-1981.
Från 1982 kunde Debbie Harry ses i ett flertal långfilmer som Videodrome (1982), Hairspray 1988), Six Ways To Sunday (1997) och i Jonas Åkerlunds debutlångfilm Spun (2002).
