Den amerikanske countrysångaren, låtskrivaren, gitarristen och producenten Rodney Crowell 75 år idag. Han föddes den 7 augusti 1950 i Houston, Texas. Framgångsrik först som låtskrivare och från 1978 med egna album. Det stora genombrottet kom med albumet Diamonds & Dirt 1988 ur vilket han fick hela fem listettor på Billboards Hot Country Songs. Han har vunnit två Grammy Awards och blev 2003 invald i Nashville Songwriters Hall of Fame.
Sommaren 1972 flyttade han till Nashville där han kom att skriva låtar för främst Jerry Reed. Senare även låtar som bl.a. spelades in av Emmylou Harris och han var medlem i hennes Hot Band 1975-1978. Hans första tre egna album kommer på Warner åren 1978-1981. De bästa av låtarna finns på nedanstående samling från 2006. Plus bild på det självbetitlade tredje albumet från 1981 som jag fick signerat av honom.
Rodney var gift med Rosanne Cash åren 1979 -1992 och de fick tre döttrar. Under 1981 lade han för några år sin egen karriär i vila och kom bl.a. att producera flera av Rosannes album som de båda album-listettorna Seven Year Ache (1981) och Rhythm & Romance (1985). Han fick själv 1986 skivkontrakt med samma skivbolag Columbia Records. Han kom nu med albumet Street Language, samproducerat med Booker T. Jones. Det var ett countryalbum med soulinfluenser.
Med Diamonds & Dirt fick han en storsäljare och under en period på 17 månader 1988 och1989 kom ur detta hela fem listettor: It’s Such A Small World (duett med Rosanne Cash), I Couldn’t Leave You If I Tried, She’s Crazy For Leavin’, Above And Beyond (Buck Owens-cover) och After All This Time. För den senare låten vann han en Grammy Award.
Uppföljaralbumet Keys To The Highway (1989) var också en framgång liksom Life Is Messy (1982).
Han lämnade Columbia för MCA där han kom med albumen Let the Picture Paint Itself (1994) och Jewel Of The South (1995).
Rodneys låtar hade redan på 1970-talet spelats in av många andra; som I Ain’t Living Long Like This av Waylon Jennings, och Emmylou Harris, Leaving Louisiana. In The Broad Daylight av Emmylou Harris och the Oak Ridge Boys. 1983 hade Crystal Gayle en listetta med hans låt Til I Gain Control Again, vilken först kom på Emmylous album Elite Hotel 1975.
Sin största pophit som kompositör fick han när Bob Seger & the Silver Bullet Bands singel Shame on the Moon nådde plats 2;a på Hot 100 i början av 1983. Låten fanns med på Segers album The Distance utgivet 1982.
Även en ny generations countrystjärnor tog sig an hans låtar. Som Song For The Life av Alan Jackson, Making Memories Of Us av Keith Urban, Ashes By Now av Lee Ann Womack och Please Remember Me av Tim McGraw.
Rodney återkom nu 2001, sex år efter senaste studioalbumet, med ett av sina allra starkaste i karriären. The Houston Kid utgivet på Sugar Hill Records. Ett personligt semi-självbiografiskt album som även inkluderade en duett med sin f.d. svärfar Johnny Cash, I Walk the Line Revisited.
Han kom nu också med ytterligare två starka album Fate’s Right Hand (2003) och The Outsider (2005). Han valdes 2007 in i Music City Walk of Fame.
Under 2004 kom ett album med gruppen The Notorious Cherry Bombs, där Crowell och hans turnémusiker från 1970-talet återförenades. Här fanns med bl.a. Vince Gill, Tony Brown, Hank Devito och Richard Bennett. Det blev bara denna enda skiva, utgiven på Universal South-etiketten.
Rodney och Emmylou Harris har samarbetat ofta genom åren. De kom på Nonesuch-etiketten ut med två duettalbum. Först Old Yellow Moon (2013), följt av The Traveling Kind (2015). För det förstnämnda vann de en Grammy i kategorin Best Americana Album. De gjorde nu också turnéer ihop.
Han kom till New West Records 2014 och där har han nu kommit med fyra album. Det senaste The Nashville Sessions från 2023 och den 29 augusti kommer ännu ett album Airline Highway.
Willie Nelsons album Oh What A Beautiful World från i år helt med Rodneys låtar. Tolv stycken och på titelspåret sjunger Rodney även harmony vocals.
Jag har sett Rodney live på de tre konserter han gett i Göteborg. På Stora Teatern 2004 och 2009 och ihop med Emmylou Harris på Way Out West 2015. Fick mina album signerade i Stora Teaterns entré 2004.
Hans memoarer Chinaberry Sidewalks kom ut 2012.
.
Rodney Crowell är min inkörsport till att bli skarpt intresserad av countrymusik. 1986 spelades låten She loves the jerk (skriven av John Hiatt) med Rodney mycket på Göteborgs lokalradio. Jag fick tag på albumet Street language på kassett och diggade det mycket då. Tror jag köpte uppföljaren Diamonds & dirt 1989 och den är ju ännu bättre. Såg och träffade Rodney på Stora teatern i Göteborg två gånger. Stort! Han verkade ödmjuk och tillmötesgående.
Icke att förglömma att Willie Nelsons senaste album är producerat av Rodney och innehåller enbart hans låtar. Ett magnifikt album på alla sätt.
Bra Får lägga till detta givetvis