Rootsy-festivalen i fina Hwitans Trädgård i Falkenberg hade ett strålande väder och på lördagen den 23 augusti var det en storpublik på dryga 600 personer. Det var ett smörgåsbord av roots-musik på programmet. Det mest spännande musikaliskt var absolut S.G. Goodman från Kentucky som kom med ett kompetent band.
Det var från S.G och bandet stundtals musik med drag av New Yorks sjuttiotalsrock typ Television men också Americana. Topplåtar var Supertramp, I´m In Love och If You Were Some I Loved. Tyvärr alltför kort show på lite över 40 minuter vilket ar synd då de blev allt bättre efterhand.
S.G. Goodman har hittills gett ut tre album med årets Painting By Signs. Hon kom efter förra albumet Teeth Marks till Sverige och spelade på Stockholm Americana-festivalen i juni 2022. Sedan en andra gång i november 2024 med en halvtimma solo före Jason Isbell i Annexet, Stockholm.
Innan dess hade Boston-bandet Ward Hayden & the Outliers gjort en knapp timma. En fin show i samma stil som jag såg dem i så sent som i september ifjol inomhus här i Falkenberg. De gör en mix av country och rock med mycket energi, skriver eget men är nu aktuella med inte mindre än två album med Bruce Springsteen-covers. I bandet Tyler Matthews på gitarr, Samuel Crawford på pedal steel och Patrick Brown på trummor. Samt basisten Handsome Greg Hall som även sjöng lead i en cover av Willie Nelsons klassiker On The Road Again.
Ward var tidigare sångare i countryrock-gruppen Girls Guns & Glory (2005-2016). Några av de bästa låtarna från den tiden hänger med ännu, som Empty Bottles, Maryanne och Rock & Roll. Ikväll fick vi även tre Springsteen-låtar; Used Cars, Cadillac Ranch och Brilliant Disguise.
Under kvällen kom även Per Persson & Nya Packet med en mycket uppskattad timme. Per har en väldigt personlig framtoning och har fyndiga texter. I bandet ingick Staffan Johansson på gitarr och Magnus “Norpan” Eriksson på trummor.
De gamla låtarna från hans förra grupp Perssons Pack gick hem stort. Som bl.a. Tusen dagar härifrån, Bortom månen och mars, Små små saker, Serenad i Stockholm och extranumret Mördar-Anders.
Vi fick sedan H. Self (Henric Hammarbäck) med fem personer i bandet i en timma. Han är en udda fågel i musikvärlden. Vid nu fyllda 36 år är han ändå tämligen ny som frontman. Men han har utvecklat sin scennärvaro senaste tiden med flitigt turnerande. Henrics texter är vardagsrealistiska och man tror sig förflyttad till proggens 70-tal emellanåt.
Till skillnad från när jag såg bandet på Rootsy-festivalen ifjol ingen pedal steel-gitarrist. Nu kom han med Stevie Klasson på gitarr, Casper Hedberg på fiol, Jonas Öhlund på mandolin/gitarr/sång, Alexander Skylvik på bas och Fabian Lundblad på trummor. H. Self har gett ut två album på kort tid ; ifjol kom Skälva och i år Efterskalv. Bland de bästa låtarna ikväll var Gruvan och Maggie Brown.
Sist på lördagskvällen en högoktanig rockkaramell från gruppen Shurman från Austin. Frontad av sångaren/gitarristen/låtskrivaren Aaron Beavers. Återförenade efter nära tio år och förutom Beavers även trummisen kvar sedan dess.
De gjorde en Sverigeturné 2012 då de även kompade Bob Woodruff på några spelningar.
Kanadensaren Leeroy Stagger med band spelade en knapp timma under eftermiddagen. Rockigt med countrytouch. Lite i stil med John Mellencamps heartland-rock. I bandet Tyler Lieb (pedal Steel/gitarr), Ryland Moranz (mandolin/fiddle/sång) Rick May (bas) och Joel Plaskett (trummor/sång). Eget men de avslutade med en cover av the Clash låt Bankronber.
Den nu 43-årige Leeroy har varit med länge och skivdebuterade 2004. Han hade gjort två spelningar i Sverige tidigare. Båda på lilla Folk å Rock i Malmö åren 2019 resp. 2023.
Svenske Isak Benjamin med band var näst först under dagen. Den nu 21-årige Isak (Söderberg) är yngre broder till First Aid Kit-systrarna. Han har tre singlar ute så här långt. Kompades här av två killar. En del bra låtar och han hade skön röst med givetvis klanderfri engelska.
Tredje dagen på Rootsy Live Falkenberg startade i strålande solsken. En väldigt koncentrerad och lyhörd publik på runt 300-350 hade kommit nu. Avslutningen var hela festivalens höjdpunkt. Ian Noe från Kentucky med band i en stark countryrock-konsert. Ian var solo de fyra första låtarna där han visade att han är en storyteller i bästa John Prine-stil. Så spelade han också före just Prine i Konserhuset, Gävle i februari 2020.
I bandet hade han en gitarrist, pedal steel, trummor, bas och fiol och han själv på akustisk gitarr. Ian har inte gett ut något album sedan 2022 när River Fools & Mountain Saints kom. Vi fick några därur men också hela sju nyare låtar där Jukebox Blues (for Blaze Foley), honky tonk-låten She’s Familiar In The Strangest Ways, Bible County och Kentucky Hurricane stack ut. Se låtlista längre ned i inlägget.
Före det den nu 64-årige Joe Henry solo i 75 minuter. Stark närvaro. Driven gitarrist och sångare med stor repertoar. Två av låtarna på piano. Det blev måhända för många låtar i samma mid-tempo, men fanns flera toppar som After The War, Trampoline och den långa sista låten Orson Welles.
Joe Henry har en diger meritlista med ett 15-tal egna album sedan debuten 1986. Med många egna låtar. Mest känd annars kanske som duktig producent på album med legender som Solomon Burke, Bonnie Raitt, Allen Toussaint, Rodney Crowell, Joan Baez, Betty LaVette, Loudon Wainwright III och Billy Bragg. Med den senare delade han också sång på ett album från 2016 med gamla amerikanska tåg-låtar.
Det var lite exklusivt med att han nu äntligen kom på sin första Sverige-turné. Han hade spelat på Debaser i Stockholm två dagar innan och skulle till Kristianstad tre dagar senare.
Innan dess även Jobi Riccio, Nashville-baserad singer/songwriter uppväxt i turiststaden Morrison, Colorado (där Red Rocks Amphitheatre ligger). Hon albumdebuterade 2023 när Whiplash släpptes, hennes hitintills enda. Nu fick vi 45 minuter där hon första kvarten hade akustisk gitarr, men hon verkade föredra elgitarr. Hon var ganska scensäker och är en lovande artist. Eget men också en fin version av Tennesse Blues, skriven av Bobby Charles.
LÅTLISTA IAN NOE. Från hans egna spellista nedan. Men det kom även någon mer solo i starten samt en sista sololåt If It Doesn´t Do Me In utöver de listade.
Rootsy Summer Fest-25 hade börjat på fredagen 22 augusti. Då hade uppträtt Bob Woodruff kompad av svenska The Harvesters, vidare från USA även western swing/countrybandet Melissa Carper Trio och soloakterna Adeem The Artist och Rayland Baxter, svenske Caspar Camitz samt avslutande Jesper Lindell & The Brunnsvik Horns.
På lördagen missade jag Göteborgstrion Country efter jobbet (med ett Alf Robertson-program) och på söndagen amerikanen Lou Hazels solokonsert.
