Pepperland kom till Stora Teatern den 6 september för två spelningar. Jag bevistade eftermiddagsföreställningen. Årets show heter Yes! Yes! Yesterday! där temat var Beatles-låtar från året 1965. Under det året gav de ut två album; i september Help! och i december Rubber Soul.
I bandet fanns fr. v på bild ovan Stephen Sahlin (sång, klaviatur, dragspel, tubon och slagverk), Benny Karlsson (trummor och sång), Per Umaerus (sång, gitarr, bas och slagverk), Mathias ”Gian” Kündig (sång och bas) och Mikael Isacson (sång, gitarr, bas och klaviatur).
De höll sig till året 1965 under de första 40 minuterna då vi överraskades av en hemlig gäst. Henrik Åberg kom in i sin roll som Elvis Presley Han gjorde solo Unchained Melody kompande sig på piano.
Henrik och bandet gjorde nu All Shook Up och Heartbreak Hotel och han kom tillbaka i finalnumret Hey Jude.
Ett oväntat och lyckat inslag även om man nu bröt från 1965-tidslingen. Men det var ju året the Beatles träffade Elvis på Graceland vilket fiffigt illustrerades på scenen.
De gick vidare till senare låtar som Come Together och While My Guitar Gently Weeps. Den senare var den musikaliska höjdpunkten i showen. Som alltid ett tight sound, suverän sång/stämsång och superb ljudbild när Pepperland spelar.
Låtlistan:
- Drive My Car
- If I Needed Someone
- Nowhere Man
- The Word
- Ticket To Ride
- I Need You
- Michelle
- Girl
- Norwegian Wood
- I’m Looking Through You.
- I’ve Just Seen A Face
- Unchained Melody (Henrik Åberg solosång och på piano)
- All Shook Up (Henrik Åberg och bandet)
- Heartbreak Hotel (Henrik Åberg och bandet)
- I banken efter tre (Hasseåtages låt i kort acapella-version)
- In My life
- Wait
- Help!
- Come Together
- Everybody’s Got Something To Hide Except Me And My Monkey
- While My Guitar Gently Weeps
- Golden Slumbers/Carry That Weight/The End/Her Majesty
- Yesterday (med allsång där de visade upp stora textskyltar för oss)
- Hey Jude (med Henrik Åberg)
- Good Day Sunshine (kort version som teaser för nästa års konsert om året 1966)
