Thorbjörn Risager & the Black Tornado kom från Köpenhamn till Kungsbacka Teater denna fredag 12 september. De är ett suveränt tight åttamannaband som kör varierat inom blues, rock & R&B. Bandet har nu funnits i över tjugo år och de har förutom ett intensivt turnerande gett ut ett flertal album med egna låtar.
Jag har sett dem otaliga gånger. Faktiskt var detta elfte konserten med Risager för mig. Senast var det på på Rootsy Summer Fest i Falkenberg 2024 och innan dess på Valand 2021. Däremot missade jag dem när de spelade här på teatern 2017. Liksom på Pustervik 2022 och 2024.
Det har varit samma medlemmar nu sedan februari 2019 när gitarristen Joachim Svensmark tillkom. Pianist och organist är Emil Balsgaard och han har varit med ihop med Thorbjörn i runt 30 år i olika sammanhang, Ibland kör de intimare konserter med bara dessa två vilket jag upplevt två gånger, en gång på Amager i Köpenhamn före Bonnie Raitt 2013 och även på Restaurang Ester i Kungsbacka 2019.
Emil är en viktig kugge i The Black Tornados sound och imponerade rakt igenom. Liksom bas och trummor från Søren Bøjgaard resp. Martin Seidelin. Blåssektionen är de rutinerade herrarna Peter Kehl (trumpet) och Kasper Wagner (saxofon).
Det blev en 95 minuter lång konserter ikväll. De tre första från årets album House Of Sticks där de öppnade med Already Gone och titelspåret. Sedan följde en resa med rockigare nummer blandat med blues och R&B. En låt på säkert åtta minuter introducerade Thorbjörn som trans-blues och den var verkligen annorlunda och suggestiv.
De sista låtarna var Train och All I Want samt som extranummer en cover av Baby Please Don’t Go. En publik på 350 personer hade fått en upplevelse ikväll med detta ett av Skandinaviens allra bästa bluesband.