Den brasilianske kompositören, multi-instrumentalisten och skivproducenten Hermeto Pascoal avliden i Rio de Janeiro den 14 september, 89 år gammal. Han föddes den 22 juni 1936 i Lagoa da Canoa, Alagoas i nordöstra Brasilien. En självlärd musiker känd för sin gränslösa experimentella och improviserad stil där han lekte med rytmer. Med sitt karakteristiska vita skägg och hår var Pascoal känd som Trollkarlen – för sin virtuosa förmåga att skapa musik med en mängd olika instrument och föremål.
Han var en inflytelserik figur inom brasiliansk och internationell jazz-och avant garde. Han spelade slagverk, saxofon, flöjt, bas, piano, keyboard m.m. Under sin karriär räknas han ha skrivit mer än 2 000 instrumentala stycken och han var aktiv långt upp i åren.
Vdi slutet av 1950-talet flyttade han söderut i landet och livnärde sig som musiker i Rio de Janeiro och , São Paulo. Från 1960 bildade han gruppen Som Quatro och framme vid 1964 var han med i Sambrasa Trio med Airto Moreira och Humberto Clayber. De spelade bossa nova och gav 1965 ut sitt enda album, Em Som Maior.
Därefter ingick han i bossa nova-gruppen Quarteto Novo med Airto Moreira (trummor), Heraldo Do Monte (gitarr) och Theo de Barros (bas), vilka kom med ett album 1967 som gav särskilt Pascoal och Moreira stor berömmelse. Gruppen kompade även sångaren/gitarristen Geraldo Vandré på skiva.
Pascoal gick sedan vidare att bilda den större gruppen Brazilian Octopus med vilket det blev ett album i psychedelic jazz-stil 1969.
Sitt stora internationella genombrott fick han 1971 när han medverkar som slagverkare på Miles Davis album Live-Evil. Han spelar på tre låtar vilka han också komponerat. Bland skivor han medverkar på under det tidiga 1970-talet finns; Flora Purim (Open Your Eyes You Can Fly) , Edu Lobo (Cantiaga de Longe), Donald Byrd (Electric Byrd) och Duke Pearson (It Could Only Happen With You). Han samarbetade fortsatt ofta med trummisen/skivproducenten Airto Moreira på skivor där även dennes hustru Flora Purim medverkar. Som på vad som anses vara hans främsta album Slaves Mass från 1977.
Pascoal har lett flera egna band och spelade bl.a. på Montreux Jazz Festival 1979. Här återfanns Elis Regina på sång. Detta finns utgivet på ett album. På Warner kom 2011 en samlings-CD med de två albumen Cérebro Magnético (1980) och Montreux Jazz Ao Vivo (1979).
Med bas i Brasilien har Pascoal genom decennierna även varit flitigt ute på turné världen över. Han kom med sin grupp till Nefertiti i Göteborg 1985 och 1986, där jag tyvärr lyckades missa bägge tillfällena. De åren spelade de även på Fasching i Stockholm dit han återkom även 1989, 2005 och så sent som 2020.
Bland senare album finns bl.a. Solos do Brasil från 2000. För sitt album E Sua Visão Original Do Forró från 2018 vann han en Latin Grammy Award i kategorin Best Portuguese Language Roots Album.
Pascoal blev år 2023 hedersdoktor vid amerikanska Juilliard School of Music.