Sverigedebut för engelska jazzsångerskan Emma Smith när hon för sin enda konsert i landet kom med sitt fina band till Göteborg och ett välfyllt Nefertiti (200+) denna fredagskväll 17 oktober.
Emma är 26 år gammal, uppväxt i Watford och kommer från en mycket musikalisks familj. Mamman hade spelat saxofon i Paul Wellers band, pappan känd arrangör och producent på främst BBC och morfadern (eller farfader?), hennes stora mentor berättade hon i ett mellansnack, hade varit berömd trombonist som spelat med hela jazzeliten krönt med tio år i Frank Sinatras band..
Emma räknas ha varit professionell sångerska sedan 15-årsåldern och visade ikväll också upp en suverän scennärvaro. Mycket tonsäker med stort omfång. Imponerande.
Brittisk elit i bandet; Luke Tomlinson på trummor, Tom Farmer på bas och pianisten Jamie Safir som hon skrivit två av kvällens låtar ihop med. I övrigt ett spännande urval av jazz- och musikallåtar samt en fint arrad version av George Michaels ballad Faith.
Två set fick vi på ca. 45 minuter vardera och detta var en enormt upplyftande jazzkonsert. Bland höjdpunkter en innerlig My Funny Valentine och den riviga Seventh Son.
LÅTLISTA
?
I Don´t Care
Makin´ Whoopee (Donaldson-Kahn) Hon nämnde här sin favoritsångerska Ella Fitzgeralds version
Faith (George Michael)
I´m In The Middle Of A Muddle (Disney-låt)
London Pride (Noel Coward)
What Took You So Long (Smith-Safir)
Tonight (Bernstein-Sondheim)
That´s Life (Kay-Gordon)
Make It Another Old Fashioned, Please (Cole Porter)
You Go To My Head (Coots-Gillespie)
Monogamy Blues (Smith-Safir)
My Funny Valentine (Rodgers-Hart)
Seventh Son (Mose Allison)
I´m The Greatest Star (ur Funny Girl) Här sade hon att Barbra Streisand var hennes stora idol..
