Trollhättan jazz- och bluesfestival denna lördag 25 oktober bjöd på ett varierat och intressant program. Avslutningen kom med Caroline af Ugglas som hade med sig Staffan Astner på gitarr, Sven Lindvall på bas och Heinz Liljedahl på trummor.
Tre Janis Joplin-låtar, Peter Greens Oh Well med svensk text som öppnare men i övrigt eget – skrivet av henne själv och/eller maken Heinz Liljedahl – under en timmes spelning. Energin och scensäkerheten gör Caroline till en av de bästa liveartisterna vi har Sverige. Se låtlista längre ned.
Jag började med en jazzkonsert inne i Hebeteatern med Lars Jansson – Erik Söderlind kvartett. Med Paul Svanberg på trummor och vikarierande Jon Henriksson på bas. Gitarristen Erik Söderlind är uppväxt i Linköping men bor i Stockholm. Han blev först uppmärksammad 2009 när han ihop med Kjell Öhman kom med albumet Twist for Jimmy Smith. Med Lars Jansson har han spelat mer eller mindre regelbundet sedan 2015.
Deras samspel var starkt under den hela 65 minuter långa konserten. Lars och Erik kom i september ut med albumet What The Moment Bring. Ur detta fick vi bl.a. höra de av Jansson komponerade The Young Player, Gift From Grace och Anyone Home och av Söderlind balladen Matti.
Därefter in till den mindre scenen i Kulturbaren där Baskery spelade. Systrarna Bondesson med Stella på ståbas, Greta på trummor och banjo och Sunniva på gitarr. Alla tre på sång. Här var det sittplatser i vägen som gjorde att jag inte kom närmare än ca. 12 meter.
Jag hade så sent i juli sett dem briljera och få spela ut på den enormt fina scenen på Åmåls Blues Fest. Det blev ju svårt för mig att imponeras lika mycket nu och det blev också väl kort med 45 minuter. Men de gick verkligen hem starkt hos många jag talade med efteråt.
Låtarna jag noterade i tur och ordning var Stockholm Blues, Heart Of Gold, The Last Ride, Dirty Dog, Bort allt vad oro gör, Cactus Baby, The Curse och Haunt You.
In till Apollon-scenen där engelsk/italienska R&B- och bluesbandet the Cinelli Brothers spelade. Bra scen och bra ljud men jag kom inte heller här fram så långt jag ville då det var sittplatser för kanske uppåt 200 personer i vägen.
Bildade i London 2018 med de två bröderna Marco Cinelli ( sång/gitarr/orgel) och Alessandro Cinelli (trummor) samt Tom Julian-Jones (sång/gitarr/munspel). Från något år tillbaka med Jorma Gasperi på (bas/gitarr/sång). De gör en svängig mix av soul och blues.
Deras fjärde album Almost Exactly kom i januari 2024 och vi fick låtar ur detta men också långa jam-artade covers av Polk Salad Annie och Beatles-låten Don´t Let Me Down. Precis som senast jag hörde dem i både Åmål och Göteborg 2023 stod Tom för det mesta av sången i första halvan medan Marco tog över sången från sin orgel efterhand.
Inne i Hebeteatern spelade sedan Hederosgruppen. Med Martin Hederos piano/orgel, Emil Strandberg (trumpet), Andreas Sjögren (Saxofon/klarinett) Josef Kallerdahl (ståbas) och Konrad Agnas (trummor).
Det är en rätt avancerad jazzmusik med mycket improvisation de bjuder på. Men ändå medryckande och melodiöst. Gruppen debuterade med Storstrejk (2020) och följde upp det med Ståplats (2022), som är den enda skiva hittills som tilldelats Gyllene skivan, Grammis och Manifestpriset. Deras tredje album Stilbrott kom tidigare i år. Samtliga bandets fem medlemmar bidrar med idéer och kompositioner.
Sedan in till Apollon-scenen för Caroline af Ugglas som startade vid 22.30.
LÅTLISTA – Caroline af Ugglas
——————————————————
Nåväl (Oh Well)
Jag gör det för min egen skull
På en grusväg
En del av mitt hjärta (Piece Of My Heart)
Antingen eller
Konsten att finnas till
Gå vidare (Move Over)
Till en bror
Jag har katten
Gråt älskling (Cry Baby)
Snälla, snälla
