Walter Trout tillbaka på Pustervik. Ännu en av de bästa på den tyngre bluescenen. Det var i John Mayall´s Bluesbreakers vi först fick se Walter här i Europa, Han var den gruppens gitarrist under sju år på 1980-talet och innan dess fanns han som medlem i Canned Heat. Från 1990 har den nu 74 år fyllda amerikanen lett egna band.
I bandet ikväll trogne trummisen Michael Leasure (som har spelat med Walter i 17 år), basisten John Avila (från Los Angeles och tidigare i bl.a gruppen Oingo Boingo samt turnerat med namn som Bob Dylan, Neil Young och Steve Vai), keyboardisten Roland Bakker från Nederländerna samt sonen Jonathan Trout på gitarr.
Det öppnade starkt med en tuff cover av Bo Diddleys I Can Tell. Sedan många låtar ur årets nya album Sign Of The Times, vilket han från scen sade vara hans 32;a album.
Alla i bandet fick långa solon på coverlåten Red Sun. En låt av gamle bluesmannen Floyd Lee som numer Walter alltid kör efter sitt sedvanliga prat om sin levertransplantation, vilken skedde för elva år sedan nu.
Som extranummer en lång Going Down mest känd från Freddie Kings version.
Konsert på 1 timme 45 minuter med lite drygt 400 personer i publik.
Bland övriga låtar Artificial, Too Bad, Say Goodbye To The Blues (som han tillägnade John Mayall), I Don´t Wanna Hurt No More och enda lugnare numret Mona Lisa Smile som han skrivit till sin danska fru.
Detta var sjätte gången jag ser Walter Trout live. Först inne på Trädgårn 2009, sedan på Pustervik 2018 och åter 2022, sedan i Åmål 2023 och i Kungsbacka 2024. Han leverera alltid bra konserter.