Den brittiske rocksångaren, gitarristen och låtskrivaren Graham Parker föddes den 18 november 1950 i Hackney i östra London. Känd från mitten av 1970-talet med sin grupp The Rumour.
Graham hade levt på många olika platser när han återkom till London 1972. Han kom 1974 att sätta in en annons i Melody Maker där han sökte likasinnade musiker intresserade av rock, soul & R&B. Via kontakten med Dave Robinson (även Stiff Records ägare) kom han med denne som manager bilda Graham Parker & The Rumour 1975. Robinson hade en liten studio ovanför puben Hope & Anchor i Islington och började spela in Parker.
I bandet fanns Brinsley Schwarz (lead guitar), Bob Andrews (keyboards) (båda från gruppen Brinsley Schwarz), Martin Belmont (rhythm guitar, ex. Ducks Deluxe) med rytmsektionen Andrew Bodnar (bas) och Steve Goulding (trummor). Emellanåt utökade med fyra man i The Rumour Horns.
De fick fram ett spännande sound med Parkers enorma energiska sång i en New Wave-stil med pubrock-influenser. Våren 1976 spelade de som förband till Ace, Kokomo och Thin Lizzy. Första albumet Howlin´ Wind kom i april 1976, producerades av Nick Lowe och gavs ut under bara Graham Parkers namn. Den innehöll gruppens första hitsingel Don’t Ask Me Questions.
Det blev fem album för gruppen – fyra på Vertigo och ett sista för Stiff – innan de splittrades 1980. Under den tiden gav the Rumour även ut tre egna album. Nedan Heat Treatment (1976) samt EPn The Pink Parker från 1977 med deras enda USA-hit Hold Back The Night. En cover av discogruppen the Trammps låt.
Albumet Squeezing Out Spark (1979), producerat av Jack Nitzsche, kom på Arista i USA och nådde där plats 40 på Billboards albumlista. Detta var deras första utan blåssektionen. Även deras sista album The Up Escaltor, producerat av Jimmy Iovine, kom till plats 40 i USA och blev deras bästsäljande album i Storbritannien med plats 11. Här fanns singellåten Stupefaction och på låten Endless Night hade de på gästsång Bruce Springsteen.
1980-talet kom att bli Parkers mest kommersiellt lyckade decennium med album som Another Grey Area (1982) och The Real Mackaw (1983), båda på Arista. Han kom därefter över till Elektra för albumet Steady Nerves (1985) och till RCA med albumen Mona Lisa´s Sister (1988) och Human Soul (1990). Från mitten 1980-talet har han varit bosatt i USA. Nedan en samlings-CD utgiven av BMG 1997.
År 2011 återförenades han med alla fem originalmedlemmarna i The Rumour och albumet Three Chords Good gavs ut i november 2012. The Parker/Rumour-reunion fortsatte med turnéer och ännu ett album Mystery Glue (2015).
2018 kom Graham med albumet Cloud Symbols. Här backades han av ett band han kallade The Goldtops där Martin Belmont fanns kvar på gitarr och här ingick även Geraint Watkins på keyboards. Samt att The Rumour Brass fanns med för första gången sedan 1977. I september 2023 kom ett album med just Graham Parker & the Goldtops: Last Chance to Learn the Twist.
Graham Parker & the Rumour gjorde i oktober i år en spelning på Half Moon i London.
Graham Parker gjorde sitt första Sverigebesök 28 januari 1977 med sitt The Rumour på Konserthuset i Stockholm och drog sedan till AF i Lund 30 januari. De återkom redan samma år, i september 1977 till Sverige och jag såg dem då första gången i Konserthuset i Göteborg. Sedan såg jag dem på samma ställe 8 augusti 1979 och hade då sett dem två dagar innan på Gröna Lund. De blev sedan en fjärde spelning för min del med Graham när han kom till Trädgårn i oktober 1991 med ett band som bl.a. innehöll ingen mindre än Mick Ronson på gitarr.
Övriga spelningar i Göteborg (som jag då tyvärr missat) är med The Rumour i Konserthuset 1982, solo på Magasinet 1991 samt även konserter på Park Lane 1992 och på Pustervik 1998.
Nedan en fin dubbel-CD samling med hans 1970-talsinspelningar utgiven 1996 på Vertigo.
