Steve Cropper avliden i Nashville onsdag 3 december, 84 år gammal. Han föddes den 21 oktober 1941 i Dora i Ozark County, Missouri. Han var en av de främsta gitarristerna inom amerikansk rock, soul & R&B sedan tidigt 60-tal. Även en flitig låtskrivare och skivproducent. Han valdes 1992 in i the Rock and Roll Hall of Fame som medlem av Booker T. & The M.G.´s. Invald i Songwriters Hall of Fame 2005 och tilldelades en Grammy för sin livslånga gärning 2007.
Steve flyttade med sin familj till Memphis när han var nio år och köpte sin första gitarr på postorder som 14-åring. Han kom fram som gitarrist i instrumental-gruppen the Mar-Keys vilka fick en hit med Last Night 1961. Trea på Hot 100. Utgiven i Sverige samma år på Atlantic-etiketten.
Från 1962 medlem i Booker T. & the M.G.´s, vilka förutom egna stora skivframgångar backade upp ett flertal av skivbolaget Stax artister. Namn som Otis Redding, Sam & Dave, Carla Thomas, Rufus Thomas och Johnnie Taylor. Cropper var även producent på många av dessa inspelningar och skrev ensam eller ihop med andra en rad klassiker som (Sittin´ On (The Dock Of The Bay), In The Midnight Hour, Knock On Wood, Mr.Pitiful och Don´´t Fight It.
Steve spelade även in några soloalbum. Det första hette With A Little Help From My Friends och kom 1969 på Stax-etiketten Volt. Sedan på MCA albumen Playin´ My Thang (1981) och Night After Night (1982). Därefter dröjde det till 2000-talet när det kommer flera album från honom, två av dem ihop med Felix Cavaliere (från the Rascals). Hans två sista album kom på Provogue; Fire It Up (2021) och Friendlytown (2024), på det senare gästade Brian May och Billy F Gibbons.
Från 1978 var Cropper medlem i The Blues Brothers som via Saturday Night Live blev ett fenomen. Han kom att medverka i det bandet långt efter huvudpersonerna John Belushi och Dan Aykroyds tid. Jag har själv fått uppleva honom i The Blues Brothers Band (ihop med bl.a. sin gamle kompis från M.G ´s Donald “Duck” Dunn) vid två tillfällen i Göteborg 1990 och 1991.
The Blues Brothers Band med Steve Cropper femte man från vänster
Sista spelningen i Sverige var när han 28 juni 1993 fanns med på Sjöhistoriska i Stockholm när Booker T. & the M.G.’s kompade Neil Young.
En söndag slog jag upp GP och gick till den svarta ramen, Cue Clubs annons: Ikväll, Booker T. and the M.G’s…
Var året 1970? Minns ej. Men jag minns att jag var där! Ginhouse Blues som förband tror jag.
Det var blev fantastisk kväll!
Al Jacksons närmast minimalistiska spel, snabbt och distinkt med snärtiga virvlar, musiken lite snabbare och hårdare än jag väntat mig. Bandet stentight, Booker T.s leenden och Steve Croppers solo i “Time is Tight”, man får tacka Styrbjörn.
Tack för minnet Tommy. Där hade man velat vara med. 8 mars 1970 på Cue Club
Tack Leif!
Vill minnas att Booker T. hade orgeln på golvet, jag stod bredvid, han svettades och log, det var så mäktigt när hans orgel kom in och flödade över de andras stentighta spel, jag säger det igen!
Hade verkligen unnat dig att vara där!
Tror de spelade på Ginhouse gear…
Oförglömligt.
Och man får ju inte glömma Duck Dunn på bas…