Dionne Warwick firar vi idag på hennes 85-årsdag. Hon föddes den 12 december 1940 i East Orange, New Jersey och hette då Warrick i efternamn.
Vi kommer alltid att minnas hennes suveräna inspelningar från 60-talet med främst kompositioner av Burt Bacharach och Hal David. De skrev 33 av hennes första 37 hits. Men succéerna har varit många även senare. Det har blivit sammanlagt 57 låtar på Hot 100. Hon förärades 2019 med en Lifetime Achievement Award av ASCAP. fick en Kennedy Center Honor 2023 och valdes in i Rock and Roll Hall of Fame 2024.
Dionne var 21 år när hon får sin första hit Don´t Make Me Over 1962. Den nådde plats 21 på Billboard. Hon hade nu skivkontrakt med Scepter Records och debutalbumet kommer 1963. På singelomslaget hade hennes efternamn felstavats (“Warwick” istället för “Warrick”) och hon började använda det namnet både professionellt och i privatlivet.
Nu följder en makalös rad av Bacharach-David låtar. Top-10 hits som Anyone Who Had A Heart (1963). Walk On By (1964), Message To Michael (1966), I Say A Little Prayer (1967), Do You Know The Way To San Jose (1968) (hennes första Grammy-vinst), This Girl´s In Love With You och I´ll Never Fall In Love Again (båda 1969). Albumet Here Where There Is Love kom in på albumlistan i januari 1967 och här fanns klassiker som Alfie, I Just Don’t Know What To Do With Myself och Trains And Boats And Planes.
Nedan en samling från Charly med hennes bästa låtar från1960-talet.
Fram till 1971 sålde Warwick uppskattningsvis 35 miljoner album och singlar över hela världen, ca. 16 miljoner singlar endast i USA. I slutet av 1971 lämnade hon Scepter Records för Warner Brothers Records, Här blev hon kvar i fem år och under tiden fick här en listetta 1974 med Then Came You, gjord ihop med soulgruppen The Spinners. Just denna singel kom på Atlantic Records men hennes album på Warner. En kort period hade hon nu lagt till ett e sist i sitt efternamn,
När Warwicks femåriga kontrakt med Warners tog slut gick hon över till Clive Davis och hans Arista Records där hon blev kvar ända till1995. Hennes första album för dem Dionne (1979) var producerat av Barry Manilow, Den innehöll hitsingeln I’ll Never Love This Way Again vilken nådde plats 5 på singellistan i USA och för vilken hon vann en Grammy.
Dionnes största succé för Arista kommer med albumet Heatbreaker (1982), producerat av Barry Gibb. Titellåten gav henne en av sina största internationella framgångar och albumet sålde 3 miljoner exemplar över hela världen.
Hon framförde hiten i en inspelning för SVTS program Nöjesmaskinen, sänt den 29 oktober 1982. Sin Sverigedebut på konsertsidan hade hon gjort den 14 november 1973 i Scandinavium med en ynka publik på 1260 personer. Hon sjöng dagen efter i Stockholms konserthus. Nästa Sverigekonsert var även det på det senare stället i maj 1983.
1985 fanns hon bland artisterna på singeln We Are the World och samma år medverkade hon i ytterligare ett välgörenhetsprojekt, singeln That’s What Friends Are For, som spelades in för att stödja American Foundation for AIDS Research. De andra artisterna var Gladys Knight, Elton John och Stevie Wonder. Singeln spelade in tre miljoner dollar och låg på första plats på Billboard Hot 100 under fyra veckor. I samband med detta släppte hon också sitt under 1980-talet näst mest framgångsrika album, Friends.
Warwicks mest omtalade album från 1990-talet är Friends Can Be Lovers. Öppningslåten Sunny Weather Lover var den första låt som Burt Bacharach och Hal David hade skrivit tillsammans på många år.
Warwick lämnade Arista 1995 men skrev kontrakt med Concord Records 2005 och nu kom albumet My Friends And Me där hon sjunger sina kända låtar tillsammans med fina gäster.
I mars 2008 kom Why We Sing, ett album med gospellåtar utgivet på Rhino Fecords.
