Den amerikanske rock-och countrysångaren, gitarristen och låtskrivaren Joe Ely avliden i Taos, New Mexico den 15 december, 78 år gammal. Han föddes den 9 februari 1947 i Amarillo, Texas men spenderade sina tonår i Lubbock. En pionjär inom countryrock med gruppen the Flatlanders och med sina egna skivor för MCA på 1970-talet. Blev 2022 invald i Austin City Limits Hall of Fame.
Tillsammans med Lubbock-vännerna Jimmie Dale Gilmore och Butch Hancock bildade han 1971 bandet The Flatlanders, vars debutalbum i USA 1973 endast kom på kassett (8-track Cartridge) men som 1980 kom att ges ut på LP av brittiska Charly Records. Denna klassiker inom alternativ-country kom sedan till slut ut på skiva i USA via Rounder 1990 med titeln More A Legend Than A Band.
De tre huvudpersonerna fick fina solokarriärer men de återbildades och kom 2002-2012 med fyra album på New West Records. Samt att ett livealbum inspelat 1972 nu också gavs ut på det bolaget. Jag såg dem live i Austin 2004 och fick två CD signerade av alla tre.
Joe Ely fick skivkontrakt med MCA och här kom fem album 1977-1984. Det var ett ganska stort genombrott och särskilt de två första var något alldeles extra. Countryrock i honkytonk-stil när den var som bäst med starka låtar. Som på debuten med fem egna, plus fyra från Butch Hancock och en från Jimmie Dale Gilmore.
Joe Ely kom med band till countryfestivalen i Scandinavium i mars 1978. Sedan säg jag honom även live på Errolls i Göteborg i februari 1987. Då gjorde jag även en telefonintervju innan, vilken sändes i P4 Radio Göteborg. Minns att han redan då nämnde att han skrev på en bok om livet på turné, den som kom ut först 2007. Jag såg honom med band sedan även på Continental Club i Austin 1989. Samt då med återbildade the Flatlanders två kvällar i rad i Austin 2004.
På sin första Europaturné våren 1978 – när de var förband på en rad Merle Haggard-konserter i Storbitannien – lärde han känna the Clash och turnerade sedan med dem i USA. Joe är även med i på backing vocals på deras hit Should I Stay Or Should I Go? (1982).
Efter två album på Hightone Records 1987-1988 återkom han till MCA 1990. Nu kom ytterligare fyra album där det sista blev blev Twistin´ In The Wind (1998).
Från 2007 drev han egna Rack ‘Em Records. Första albumet här var Happy Songs From Rattlesnake Gulch (2007), följt av många fler som Satisfied At Last (2011) och så sent som i år Love And Freedom.
Joe Ely publicerade 2007 reseberättelseboken Bonfire of Raodmaps och 2014 kom romanen Reverb: An Odyssey,
Joe är även med på gruppen Los Super Sevens debutalbum 1998 och på deras tredje album Heard It On The X (2005)
Joe har jag följt ganska troget genom åren.
1978 hjälpte jag och Hans Häggström till med att ta emot artisterna, inkl Joe Ely, på Landvetter och följa dem till Scandinavium, och finnas lite till hands där.
Joes debutalbum hade gjort intryck, så många countrydiggare såg fram emot honom.
Efter soundchecken förstod jag dock att det här blir kvällens rockigaste! Det blev det! Med Jesse Taylor på elgitarr blev det verkligt rykande solon.
Ett signum för Joe var att ha väldigt bra sologitarrister i bandet. Vare sig det var Jesse Taylor, David Grissom eller Robbie Gjersoe.
Såg honom också på Errolls -87.
Fina minnen, och en mycket bra sångare och låtskrivare!
Joe Ely har varit en av mina favoritartister sedan debutplattan 1977. Såg honom liksom övriga skribenter här (Leif och Lasse) på Scandinavium 1978 (där han inte imponerade) samt även den fantastiska konserten på Errolls i slutet av 80-talet. Har även följt hans senare karriär, där han gjort ganska många album och även skrivit boken Bonfire of Roadmaps från 2007 med en lång rad anekdoter och verser om livet “on the road”. Bra skrivet, Leif! Och en bra sammanfattning av en gedigen artistkarriär.