Den amerikanske country-sångaren, låtskrivaren och gitarristen David Allan Coe avliden den 29 april, 86 år gammal. Han föddes den 6 september 1939 i Akron, Ohio. En av de mest kända inom outlaw-countrymusiken på 1970- och 1980 talen.
Coe hade en tuff uppväxt med perioder på uppfostringsanstalt och fängelse. 1967 kom han till Nashville där han var gatumusikant , först mer inom blues men allt mer med countrymusik. Han fick 1969 skivkontrakt med Shelby Singletons bolag Plantation och här kom två LP på etikett SSS International. Den första Penitentiary Blues kom snart efter han lämnat fängelsetiden 1969. Den andra Requiem For A Harlequin kom 1970. Han var mer blues och rock här och gjorde också en turné som förband till Grand Funk Railroad 1970.
Han fick därefter skivkontrakt med Columbia och nu var det country som gällde. Det första albumet för dem var The Mysterious Rhinestone Cowboy från 1974. Hans image blev befäst som en av countrymusikens rebeller med en kaxig attityd och okonventionellt leverne. Han fick många fans redan här men blev nog genom sin stil inte någon helt accepterad artist inom mainstream-kretsar. Han fick inte heller något enskilt album in på Billboards Top Pop album-listans översta 100 förutom en Greatest Hits-samling.
Hans första Top-10 hit på Billboardcountrylistan var You Never Even Called Me By My Name från 1975. En låt skriven av Steve Goodman. B-sidan till singeln var Coes egna Would You Lay With Me (In A Field Of Stone), vilken hade varit listetta för Tanya Tucker 1974. Båda låtarna fanns med på hans andra album för Columbia, det Top 10-placerade Once Upon A Rhyme.
Nu följde en rad verkligt fina album för David allan som blev kvar på Columbia ända till 1987. Han fick en del singelhits på countrylistans Top-20 med låtarna Longhaired Redneck (1975), The Ride (1983), Mona Lisa Lost Her Smile och She Used to Love Me A Lot (båda 1984). Han fick också den första hiten med senare klassikern Tennessee Whiskey (1981). Den senare inte en egen låt utan skriven av Dean Dillon och Linda Hargrove, men däremot blev hans komposition Take This Job And Shove It en listetta 1977 för Johnny Paycheck och inspiration till en långfilm med samma namn. Nedan några samlings-skivor.
Jag fick uppleva David Allan live två gånger. Den första helt oförglömlig inne på Tyrol, Gröna Lund i februari 1983. En tight och countryrockig konsert där han lät alla låtar gå i ett. I hans band fanns bl.a. Warren Haynes från the Allman Brothers Band. Vi var några stycken som fick träffa David innan. Minns att han flera gånger sade hur inspirerad han var av Willie Nelson. Sedan kom han även till Lisebergshallen för countryfestivalen 1987. Då stod vi brevid varandra och såg Jerry Lee Lewis show.