
Den amerikanske saxofonisten Plas Johnson avliden den 15 juli i Granada Hills, Kalifornien, sex dagar innan sin 95-årsdag. Han föddes den 21 juli 1931 i Donaldsonville, Louisiana, Han spelade främst tenorsaxofon, men även alt- och sopransax samt flöjt och klarinett.

Plas och hans broder pianisten Pay Johnson bildade sent 1940-tal The Johnson Brothers Combo som spelade i New Orleans fram till 1951. Han turnerade sedan med Charles Brown under 1951. Efter att han varit i armén i Korea kom han och brodern till Los Angeles 1954. Han blev nu professionell musiker och spelade med blues- och R&B-artister som B.B. King och Johnny Otis. Han får göra sitt först egna album på lilla Tampa Records 1956.


Plas kom att bli fast studiomusiker på Capitol Records vid mitten av 1950-talat och här kommer han att vara verksam i över tjugo år. Han får även göra två egna album ; This Must Be The Plas (1958) och Mood For The Blues (1961).




På Capitol spelar han på skivor med vokalister som Frank Sinatra, Peggy Lee, Nat King Cole och Claude Gray m.fl. samt på några av the Beach Boys album. Även på åtskilliga soundtracks och på alla Les Baxters exotica-album. Utanför Capitol spelar han på skivor med bl.a. Duane Eddy, Ricky Nelson, Bobby Vee och Larry Williams. Han hörs även på hits med instrumental-grupper som B. Bumble and the Stingers och The Marketts.

Under sent 1950-tal och tidigt 1960-tal var han medlem i Henry Mancinis studioorkester och 1963 skrev Mancini The Pink Panther Theme med tanke på Johnsons saxofonspel. Detta ledmotiv har blivit ett av filmvärldens mest igenkända saxofon-teman.

Plas spelar på soundtracket till storfilmen Lady Sings The Blues (1972).

Åren 1975-1976 spelar han in flera album för Concord Jazz . Under 1976 kommer albumen Positively och The Blues.




Bland andra som Plas Johnson spelat in album med finns Barbra Streisand, Quincy Jones, Ray Charles, Ella Fitzgerald, Linda Ronstadt, och Sarah Vaughan.
Från 1970-talet och framåt framträdde han ofta på jazzfestivaler i Europa. Han kom bl.a till Skeppsholmsfestivalen 1981 ihop Wild Bill Davis