Per-Åke “Peps” Persson död idag. Så himla sorgligt. Han föddes 20 december 1946 och blev 74 år. Bland utmärkelser finns en Hedersgrammis 2007 och att han blev invald i Swedish Music Hall of Fame 2015.
Repriserar här ett inlägg jag skrev om honom i december ifjol i samband med att Göran Holmquists bok Spela för livet gavs ut. En diger lunta på 288 sidor med komplett diskografi.
Peps var en stor favorit på skiva sedan tidigt 70-tal. Från det jag på allvar började gå på konserter var han också en liveartist jag gillade mycket. Tror det var 1975 jag såg honom live första gången. Då under namnet Peps Blodsband på Volrath Tham uppe vid Eklandagatan i Göteborg. Senare blev det även spelningar på Nefertiti, Västgöta Nation och andra ställen. Ett underbart minne är från när bandet kom till lilla Wayfarers Inn i min gamla hemstad Åmål i augusti 1976. En publik på kanske 75 personer.
Minnesvärt är också när han var med på Åmål´s Blues Fest 1996 och 2005. Vid första tillfället hette de Peps Persson Down Home Blues Band. På den senare återigen Peps Blodsband. Minns att de 2005 gick hem rejält inför oss ca 3 000 i publiken. En timmes speltid delades upp exakt mellan blues och reggae.
Peps kom också upp till oss på P4 Radio Göteborg några gånger under 80-90-talen och han var alltid trevlig och lättsam att prata med.
Det var också ett enormt tryck när Peps gästade Nisse Hellberg och dennes band på Valand 1994 i samband med att Nisse hade gjort skivan Röster från södern. Peps spelade gitarr och sjöng på fyra spår; Blues ABC, Stjärnan i mitt liv, Herr blues hälsar på och Explosiv.
I december 2016 skrev jag i min blogg om den intervju Peps ställde upp för i bluestidningen Jefferson.