Jim Oblon, amerikansk gitarrist i Göteborg

Jim Oblon är en Nashville-baserad gitarrist och multiinstrumentalist ursprungligen från New England. Under veckan har vi kunnat njuta av Jims otroligt sköna gitarrspel på flera ställen i Göteborg. Han må vara okänd för många men har man följt Paul Simon vet man att Jim spelat med denne de senaste fem åren på skiva och turné,. Jim är också gitarrist och basist på Pauls senaste album Stranger To Stranger medan han är trummis på Pauls näst senaste So Beautiful,So What från 2011.

Jim har precis avslutat en fem veckor lång Europaturné med Paul – som nådde Scandinavium 22 oktober – och via kontakt med kapellmästaren och keyboardisten mm. Johan Johansson hamnade han nu i Göteborg och blev vips med band. De spelade på Hakelverket i Majorna i torsdags medan jag och kanske 50-70 andra njöt av dem på John Scotts Pub igår fredag . Nu spelar de även på Bengans fik söndag kväll. I bandet igår ingick förutom Johan även  basisten Stefan Bellnäs och på trummor fanns Erik Bodin. Den senare som annars spelar i  Göteborgsbandet Little Dragon, vilka är betydligt mer kända utomlands än här hemma.

Jag pratade kort med Jim innan giget och han berättade att av många gitarrförebilder satte han Roy Buchanan högst. Han trodde inte att Paul Simon skulle göra någon mer Europaturné men att han själv uppskattade Göteborg och gärna skulle komma tillbaka hit fler gånger.

Det var fantastiskt att höra dem och vilket sound Jim hade på sin gitarr av märke Epiphone, ett undermärke till Gibson om jag förstod rätt. Det var en spelning  i två set med vardera ca 45 min och vi fick stor variation, Han rör sig sömlöst i ett gränsland mellan rock, blues och country och bjöd även på flera fina sånginsatser. Precis som materialet på sitt senaste album Sunset, där han spelar med legenderna Jim Keltner på trummor och Larry Goldings på keys. Vi fick tre av låtarna ur detta, bl. a en lång  version av Little Richard-låten Lucille som avslutning. Innan dess en härlig utdragen C C Rider, I första set hördes även en Jimmy Reed-blues, Johnny Cash-låten I Still Miss Someone och Muddy Waters  I Can’t Be Satisfied . Samt en hel del egenkomponerade, flera i en  Nashville-stil lite som ex. Marty Stuart.

img_1891

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *