Amerikansk folkpop från Joshua Radin och Lily & Madeleine på Pustervik – Torsdag 21 mars 2017

Amerikanske singer-songwritern Joshua Radin från Los Angeles är en flitig gäst i Sverige. Jag hade bara sett honom en gång tidigare – på Trädgårn hösten 2012 – och var klart nyfiken på honom igen. Det var jag inte ensam om för till Pustervik denna tisdagskväll 21 mars kom ca 400 personer, En ung publik som verkligen tog emot honom med entusiasm. Han påpekade också från scenen att det är så skönt med Sverige att publiken verkligen lyssnar på texterna.

Han hade med sig gitarristen Brandon Walters, som kompletterade fint med bl.a briljant lapsteel-spel. Två akustiska gitarrer är allt som behövs när det är texterna som är viktiga.

Joshua Radins musik är blandning av pop och folk och han har slipat på sin stil under sin drygt 10-åriga skivkarriär. Nyligen kom hans sjunde studioalbum The Fall och han bjöd förstås på de flesta ur detta. I sina låtar skildrar han mestadels relationer, men jagkan tycka att hans texter inte alltid engagerar fullt ut. Men han var avspänd i sitt snack och gav fina påannonser och blev allt bättre efterhand under kvällen. Att han trivdes med den fina publikkontakten visade sig bl.a genom att han spelade en rad äldre låtar han påstod sig inte gjort live på väldigt länge.

Konserten varade i 95 minuter där de båda avslutade mikrofonlöst med en version av Dylans “Don´t Think Twice”.  Utöver denna var enda covern Yazoos “Only You” som kom redan som tredje låt.

Lily & Madeleine, en folk-popduo från Indianapolis,Indiana bestående av systrarna Lily och Madeleine Jurkiewicz var förband och detta var deras första Göteborgsspelning. De debuterade på skiva som tonåringar och har gett ut tre album  Lily & Madeleine (2013), Fumes (2014)  and Keep It Together (2016) . Den senare på  New West Records.

De bjöd på en ganska avskalad show på ca 35 minuter med eget material. De växlade med att spela keyboard och sjöng i stämmor i alla låtar. Påminnande om First Aid Kit, men inte med samma tryck i sången. Inte någon countrydoft alls och heller inte så värst minnesvärda låtar, men som alltid med systrar så satt sången perfekt. Lite småcharmigt mellansnack höjer intrycket och det skall också sägas att det inte är lätt vara förband. Publiken var nog inte riktigt koncentrerade och skillnaden på respons när Radin klev in var stor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *