Little Richard är mannen för dagen för mig.. Har nu läst tre långa hyllningar till honom i nya musikmagasin. I Mojo skriver David Fricke fint om honom. Bl.a framkommer att han blev utkörd från Macon,Georgia 1955. Staden där han föddes i december 1932 som tredje barn i en skara av tolv i en djupt religiös familj.
![](https://blogg.wivatt.se/wp-content/uploads/2020/07/106794624_285471679336531_7605832499141581734_n-3.jpg)
Han fick att välja mellan fängelse eller att aldrig mer återvända och kom sedan inte att göra någon konsert i sin gamla hemstad förrän 1990. Fricke intervjuade honom efter de två konserter han då gav.
I Mojo ges också en helsida signerad Geoff Brown som ger ett brittiskt perspektiv på Richards karriär.
![](https://blogg.wivatt.se/wp-content/uploads/2020/07/108016844_275756813752406_6079874372576179590_n-2.jpg)
I Uncut var det en fin artikel signerad Stephen Deusner. På hela sju sidor där bl.a Charles Connor som var Richards trummis under 50- och 60-talen intervjuas liksom en kortare snutt med Muscle Shoals-gitarristen Travis Wammack som spelade med honom 1986-96.
![](https://blogg.wivatt.se/wp-content/uploads/2020/07/107475279_272717044011296_6916189302768471348_n-1.jpg)
![](https://blogg.wivatt.se/wp-content/uploads/2020/07/107387092_936887243405405_7472393072183806107_n-1.jpg)
![](https://blogg.wivatt.se/wp-content/uploads/2020/07/108168106_854089378450717_8909535476901786720_n.jpg)
I norska Blues News är det Rune Halland som kronologiskt går igenom mannens karriär.
![](https://blogg.wivatt.se/wp-content/uploads/2020/07/106081686_739683026574017_6795787534469918515_n.jpg)