Dion har en ny skiva ute nu som jag lyssnat på idag. På sångarens självaste 81-årsdag. Dion Di Mucci har verkligen en lång och brokig karriär. Född den 18 juli 1939 i Bronx, New York. Han skivdebuterade 1957 och ett år senare bildade han gruppen Dion & the Belmonts. De fick nio hitsinglar på USA-listan med en doo wop-popstil. I Wonder Why och A Teenager In Love är de mest kända.
Från 1960 soloartist med riktigt stora framgångar 1960-64 med låtar som Runaround Sue, The Wanderer och Ruby Baby. Framme vid 1964 blev hans problem med narkotika för stora, men han gjorde comeback på listorna med lite mer folk- och singer/songwriterstil med bl.a fina miljonsäljaren Abraham,Martin & John 1968.
På 70-talet kom Dion att ha Phil Spector som producent på det för tiden omtalade albumet Born To Be Wtih You (1975) och senast han fick till en riktigt bra skiva var albumet Yo Frankie från 1989. Producerat av Dave Edmunds och med många fina gästartister.
Precis som på nya albumet som är hans första bluesskiva. Med egna låtar. Tung start redan i första spåret med Joe Bonamassa som gitarrist. Andra gitarrister som är med på olika låtar är Jeff Beck, Billy Gibbons, Samantha Fish, Rory Block, Brian Setzer, Sonny Landreth, John Hammond och Joe Louis Walker. Inga dåliga namn och de levererar. Mumma för alla bluesgitarrvänner.
Den mest radiovänliga låten är Song For Sam Cooke (Here In America) där han gästas av Paul Simon, en helt ljuvlig låt skriven av Dion själv där deras sångstämmor sitter så fint. På merparten annars bara Dion på leadsång med undantag för I Got Nothin´där Van Morrison sjunger lead med honom. En av de bästa i ett hellyckat album. Viktigt för att få upp intresset för blues i vidare kretsar. Dion har väl inte riktigt kvar kraften i rösten på alla spår, men han har känslan och han hade länge närt drömmen om att få göra en bluesplatta.
Det allra sista spåret är med Bruce Springsteen som gitarrist. På näst sista spår är det Steve van Zandt. Albumet kom ut 6 juni och är på skivetiketten med det härliga namnet Keeping The Blues Alive, startat av ingen mindre än Joe Bonamassa,
Liner notes från ingen mindre än Bob Dylan.