Parker Millsap med rötterna i Oklahoma har tre album i ryggen ; Palisade (2011), Parker Millsap (2014) och The Very Last Day (2017). På sin första Sverigeturné kom den idag 24-årige sångaren/låtskrivaren/gitarristen till Pusterviksbaren tisdagen 29 augusti. Han kom en trio bakom sig bestående av hans barndomsvänner Daniel Foulks på fiddle och Michael Rose på bas samt Patrick Ryan på trummor.
Parker kan på skiva påminna om såväl Steve Forbert som Jason Isbell. Live var det mer rockigt och texterna kom inte fram som jag hoppats, Det var också betydligt mer fiddledominerat sound än väntat, inget fel i sig då det gav ett speciellt sound.
Parker har en bra röst och den kom allra bäst til sin rätt i fina solonumret The Villain. Hans bakgrund med en strikt uppväxt i frikyrkomiljö i en liten stad har gett rikligt stoff till att skriva bra låtar. I övrigt var hans version av Hesitation Blues fin med fint slidegitarrspel. Hans mellansnack var inte långa men kärnfulla. Ju längre konserten led desto högre blev volymen för att under de tre sista låtarna klart gå över gränsen till slamrock.
Konserten var på ca 70 minuter och vi hade som förband ett band från New York vid namn Spirit Family Reunion, De hade en folkpunkstil inte olik the Pogues. Deras set på 50 minuter blev lite enahanda och väl långt. Trots banjo och tvättbräde framgick inte tillräckligt mycket folkmusik utan det drog mer mot punk.
Låtlista Parker Millsap (med tack till Bo Olsson)
—————————————–
Set Includedt: 70 Min
Pining
Hands Up
Hesitation Blues (Charlie Poole)
Disappear
The Very Last Day
I Hope I Die
Heaven Sent
Palisade
Jealous Sun (Solo + Fiddle)
The Villian (Solo)
Your Water
Other Arrangements
Hades Pleads
Some People
ENCORE:
Truck Stop Gospel