Sven Wollter död och W.S.Holland till minne – Tisdag 10 november 2020

Sven Wollter bortgången i sviter av covid-19 idag. En av Sveriges genom tiderna främsta skådespelare med hela 65 år på scen i teater och film. Han föddes 11 januari 1934 i Göteborg och är trots många år på andra orter mycket förknippad med Göteborg. Här firade han stora framgångar på Stadsteatern och var med vid starten av Angereds Teater (Blå Stället) 1978 och han återkom vid flera tillfällen på senare år. Jag såg honom på Stadsteatern ihop med Iwar Wiklander göra en magnifik roll i I väntan på Godot 2009 och excellera i Påklädaren mot Tomas von Brömssen 2011. Sista gången var när han som ende skådespelare på scen (men kompad av musiker från Backa Teater) spelade i Driving Miles, manus Henning Mankell och regi Eva Bergman, våren 2016. Därefter pensionerade han sig för teateruppsättningar men var så sent som för några veckor sedan på scen i en musikföreställning ihop med Nynningen.

Sven Wollter gjorde också några skivinspelningar. Mest känt är albumet Nån sorts man från 1989. Med tre Leonard Cohen-låtar, två med texter av Klas Östergren och en av Rikard Wolff. En fin version av en Tom Waits-låt och två Kent Andersson-texter finns också med.

Jag minns att jag såg honom framföra dessa på Bengans scen 1 mars 1993. Sedan fick jag höra honom framföra fyra låtar backad av Bernt Andersson på Lorensbergsteatern i april 2010. I en föreställning där Dan Berglund var huvudnamn. Hans andra skivalbum var Sånger från tjugonde seklet från 2009.

Nån sorts man producerades av Peter R. Ericson

Wollters första memoarbok Bakljus kom ut 1994.

Legendariske trumslagaren W.S. Holland dog 22 september i år 85 år gammal. Fick inte skrivet något om det efter hans bortgång, men får kompensera detta nu.

W.S. Holland föddes 22 april 1935 och väste upp i Bemis lite utanför Jackson,Tennessee. Där lärde han känna Carl Perkins och dennes två bröder och av en slump kom han att följa med Perkins upp till Sun-studion i Memphis 1954 som trummis för inspelningar av bl.a Blue Suede Shoes, Matchbox och Honey Don´t.

Carl Perkins med W.S på trummor

W.S. spelade främst med Carl Perkins men även med andra Sun-artister som t.ex vid det famösa Million Dollar Quartet-jammet. Han var kvar i den svängen fram till 1960 när han flyttade tillbaka hem till Jackson. Av ännu en slump som han själv säger (han fick smeknamnet Fluke) kom han under 1960 få erbjudande om att bli trummis i Johnny Cash kompband The Tennesse Three. Han kom som ende medmusiker spela med Cash ända fram till denne sista livespelningar.

Efter 40års-jubileet med Cash är 2000 kom han med en självbiografi The Behind The Man In Black, The W.S.Holland Story.

Otid Gibbs gjorde en intervju med W.S år 2014 och den finns i två delar i hans podcast Thanks For Giving a Damn. Helt underbar lyssning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.